Stockholmsbrud i Linköping

If you lose a "friend" over something stupid, something so ridiculous that you hardly can remember what that thing is... Then your friend wasn't really a friend... It was just someone who you spent sometime with thinking it was something more. True friends will always be there for you no matter what, if you fight you'll get over it. You can be miles apart and haven't seen each other in months but when you finally get together it would be like you've seen each other every single day. True friends would stand by you and believe every word you say. I know who my real friends are now and I'll cherish them for the rest of my life. I love you and true friendship lasts forever. <3

Du är den som gör mig lycklig, du har visat mig vad kärlek är i dess renaste form. Det finns ingen annan som har fått mig att må så här bra. Med dig kan jag vara mig själv till 100%, du har gett mig ständig glädje och villkorslös kärlek sen den dagen du vart min.
Jag hade ingen aning om att kärlek kunde vara så här underbart. Min bästa vän, jag älskar dig. Nu och för alltid.
I love you to the moon and back again.

Livet är kort.. för kort. Det är inte värt att spendera dyrbar tid på leva ett liv man inte trivs med... Klaga aldrig utan att göra någonting åt det... Vi får en chans, ett liv, att göra det bästa vi kan för att sätta vårt märke i världen. Spendera inte den lilla tiden på onödigheter.. Lev så mycket du kan medan du faktiskt lever... Skiljs aldrig åt arg med någon, säg det du vill säga och ha ett lätt hjärta.

Det är många som säger att sorgen går över, att tiden läker alla sår... Men det gör den inte. Såren må läka, men dem lämnar ärr som gör precis lika ont. Så vad är skillnaden? Oavsett hur lång tid det går är fortfarande smärtan lika stor, det blir ett hål i hjärtat som aldrig försvinner. Det kommer alltid att göra lika ont att minnas, att veta att livet ska gå vidare och att man ska agera normalt efter en viss tid.. Men livet blir aldrig detsamma, så varför envisas vi om att det ska bli det? Det har förändrats och man måste acceptera det, även fast det är nästintill omöjligt.
Det är bara att fortsätta andas, fortsätta leva, fortsätta med vardagen. För man måste tro på att det finns ljus i slutet av tunneln.. Även när det är som mörkast.

Vila i frid min gamla vän. Du är saknad av så otroligt många. Hoppas du är på en bättre plats. <3

Ibland är livet bra komiskt. När man verkligen är lycklig, mår bra och är glad, så är det få som verkligen är glada för ens skull.. De som man trodde skulle vara glada kan numera knappt titta på en, prata med en eller behandla en som människa. Detta gör mig extremt trött på allt. Detta gör mig så jävla ledsen.. Att någonting som gör mig lycklig ska förstöra ens vardag.. Men vet ni vad? Fuck em'! Jag är lycklig! Kan ni inte acceptera det, så är det synd om er! Karma is a bitch honey, and I hope she is wearing stilettos when she kickes your ass!
Peace!

Jag har hittat min, den som gör allt för mig, den som tycker om mig för den jag är - med brister och allt skit, känner mig utan och innan, gör mig glad och respekterar mig.
Kort och gott - jag har hittat min riddare.

Jag har tappat det, tappat innebörden av kärlek. Jag vet inte vad det är längre. Vet inte om jag någonsin har varit kär på riktigt. Jag kan ÄLSKA någon för att dem betyder så himla mycket för mig, men kärlek.. Va fan är det? Är det att sakna någon? Är det att vilja spendera varje sekund med den personen? Jag vet inte längre. Jag känner så med så himla många i mitt liv, att jag vill träffa dem varje dag och saknar dem när jag inte gör det. Så vad är kärlek..? Finns det någon som verkligen kan definiera det för mig? Förklara hur det känns?
Har hört så många som klagar över sina respektive, jag har suttit där själv, tog mig ut och mår bättre än någonsin. Det är lätt att vara besserwisser när man har vart med om samma sak som många går igenom nu, men allas upplevelser är olika. Alla ser på sina erfarenheter på olika sätt, det går inte att jämföra. Att jämföra smärta och erfarenhet är ren idioti, på grund av det ovannämnda. Vi formas olika, alla är unika, känner olika och tänker olika. Kan därför tänka mig att det finns ingen som kan förklara för mig hur kärlek känns för mig. Ni kan beskriva hur det känns för er, men aldrig föreställa er hur jag kanske känner. Av samma anledning kan jag aldrig någonsin berätta för just dig hur du ska göra eller hur du ska känna. För det finns inga riktlinjer, det finns inga skyltar, det finns inga instruktionsböcker. Livet ska väl vara lite impulsivt och lite oplanerat? Om någon någonsin säger åt mig hur jag ska leva mitt liv, så kan dem ta sig en riktig funderare och titta sig själva i spegeln. Det finns ett enda citat från bibeln som jag brukar använda; "Those without sin cast the first stone". För det är så sant, vi är människor, vi gör misstag. Så den person som kan ärligt säga att den aldrig sårat någon, trampat snett, blivit kär, blivit sårad, gjort något fel... Den personen kan då kliva fram så får den en stor jävla applåd från mig. Grattis, då är du "perfekt".
Tråkigt att vara perfekt. Va lite originell, strunta i normer och sånt skit. Ta dig i kragen och va dig själv, va speciell, för det kan jag garantera: det finns INGEN som du!

- Bella

Att sluta älska någon.. Är det ens möjligt? Man gör allt för att släppa, gör allt för att göra vardagen lättare... Men när dagen är slut... Så är den här personen det sista man ser och tänker på innan man somnar. Ibland undrar jag, om kärlek faktiskt är nått att ha. Just nu känns det som att jag bara drar åt mig idioter, som någon typ av idiot magnet. Känslan att veta att man aldrig kommer få det man vill ha, är ju rent av oumbärlig. Sen är det ofta så att man vill ha det man inte kan få.. Som en liten treåring som vill ha den där fina leksaken som någon annan leker med. Barnsligt, men mänskligt.
Men oavsett hur mycket kärlek än kan driva en galen, förstöra och göra en helt utblottad, så kommer det alltid att vara det enda som alla människor strävar efter att hitta. Att hitta någon att få spendera resten av sina liv med, att älska och att bara få vara med. Men ibland så undrar jag om det verkligen är värt det.. Det känns som att det gör mer ont än gott.

- Bella

Jag är allt för bra jävla snäll för mitt eget bästa ibland... När ska jag börja sätta min egen lycka först? Börjar bli trött på mig själv när jag ska hålla på som jag gör. Soul-searching på g? Bra, tack!

Some say; that true love never dies, it just takes a break for a while... Well.. I can only but hope for that, otherwise I am waiting for nothing...

Ne nu... Jag är trött på karlar, är trött på killar som inte kan bete sig och har uppenbarligen inget samvete. Usch och fy! Jag är värd mer! Sluta försöka få mig att tro annat! Fuck off!