Stockholmsbrud i Linköping

Jag har tappat det, tappat innebörden av kärlek. Jag vet inte vad det är längre. Vet inte om jag någonsin har varit kär på riktigt. Jag kan ÄLSKA någon för att dem betyder så himla mycket för mig, men kärlek.. Va fan är det? Är det att sakna någon? Är det att vilja spendera varje sekund med den personen? Jag vet inte längre. Jag känner så med så himla många i mitt liv, att jag vill träffa dem varje dag och saknar dem när jag inte gör det. Så vad är kärlek..? Finns det någon som verkligen kan definiera det för mig? Förklara hur det känns?
Har hört så många som klagar över sina respektive, jag har suttit där själv, tog mig ut och mår bättre än någonsin. Det är lätt att vara besserwisser när man har vart med om samma sak som många går igenom nu, men allas upplevelser är olika. Alla ser på sina erfarenheter på olika sätt, det går inte att jämföra. Att jämföra smärta och erfarenhet är ren idioti, på grund av det ovannämnda. Vi formas olika, alla är unika, känner olika och tänker olika. Kan därför tänka mig att det finns ingen som kan förklara för mig hur kärlek känns för mig. Ni kan beskriva hur det känns för er, men aldrig föreställa er hur jag kanske känner. Av samma anledning kan jag aldrig någonsin berätta för just dig hur du ska göra eller hur du ska känna. För det finns inga riktlinjer, det finns inga skyltar, det finns inga instruktionsböcker. Livet ska väl vara lite impulsivt och lite oplanerat? Om någon någonsin säger åt mig hur jag ska leva mitt liv, så kan dem ta sig en riktig funderare och titta sig själva i spegeln. Det finns ett enda citat från bibeln som jag brukar använda; "Those without sin cast the first stone". För det är så sant, vi är människor, vi gör misstag. Så den person som kan ärligt säga att den aldrig sårat någon, trampat snett, blivit kär, blivit sårad, gjort något fel... Den personen kan då kliva fram så får den en stor jävla applåd från mig. Grattis, då är du "perfekt".
Tråkigt att vara perfekt. Va lite originell, strunta i normer och sånt skit. Ta dig i kragen och va dig själv, va speciell, för det kan jag garantera: det finns INGEN som du!

- Bella

Att sluta älska någon.. Är det ens möjligt? Man gör allt för att släppa, gör allt för att göra vardagen lättare... Men när dagen är slut... Så är den här personen det sista man ser och tänker på innan man somnar. Ibland undrar jag, om kärlek faktiskt är nått att ha. Just nu känns det som att jag bara drar åt mig idioter, som någon typ av idiot magnet. Känslan att veta att man aldrig kommer få det man vill ha, är ju rent av oumbärlig. Sen är det ofta så att man vill ha det man inte kan få.. Som en liten treåring som vill ha den där fina leksaken som någon annan leker med. Barnsligt, men mänskligt.
Men oavsett hur mycket kärlek än kan driva en galen, förstöra och göra en helt utblottad, så kommer det alltid att vara det enda som alla människor strävar efter att hitta. Att hitta någon att få spendera resten av sina liv med, att älska och att bara få vara med. Men ibland så undrar jag om det verkligen är värt det.. Det känns som att det gör mer ont än gott.

- Bella