These times are hard, but I'm getting there
Ibland får man vara ledsen.. Det är mänskligt att fela, att gråta och att känna. Men jag vet inte om jag vill känna mer.. Definitivt inte mer smärta. Jag är trött på alla dåliga minnen, är trött på allt hemskt som jag har vart med om som kommer fram så fort jag är ensam och tänker för mycket. Jag vill inte tänka på det, jag vill inte få tillbaka dem känslorna jag kände under allt det. Jag vill verkligen inte. Jag vill alltid vara glad! Men egentligen.. Vad förväntar jag mig? Jag är ingen robot! Jag är människa! Jag har känslor! Både dåliga och bra. Helst skulle man vilja slippa allt sånt helvete, men det är väl som att leta guld bland skit...
Helst skulle jag vilja radera dem delarna av mitt liv som är för jävliga.. Men det går ju inte heller.. Det är bara att ta det dåliga med det bra och tänka positivt. Det värsta är ändå saknaden jag har, saknaden av människor som jag älskar som inte finns i närheten. Sen finns det dem som man saknar fast dem är nära. Det är så jävla lätt att känna sig ensam fast man är i ett rum fyllt av folk... Men men... What to do? Jag håller mig sysselsatt och gör saker som jag tycker om i stället. Det funkar. Men ska försöka sova nu.
Love
- Bella
